Naturglimtar

Redan fåglarna har flytt
För de barska vinternätter,
Och kring städer och kring slätter
Drifvor hopat sig på nytt.
På min ruta, isomfluten,
Föds en frostros i minuten;
Hör, det smäller uti knuten!
Hunden sig för kölden drar.
Här är skyndsamhet af nöden:
Låt’ oss blåsa lif i glöden!
Låt’ oss hålla värmen kvar!

Vandrare, till hemmet gå
För att härdens trefnad söka!
Kölden brukar jämt sig öka,
När som veden sprakar så.
Dock, jag vet att modig te mig:
Rosa, pälsbeklädd och klemig,
Skall en ljuflig fristad ge mig
Under vinterns kulna dar.
Men hvad du är kall, min lilla!
Sätt dig i mitt knä! — Sitt stilla!
Låt’ oss hålla värmen kvar! …

Vintervisa ( Gustav Fröding – 1891)

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑